Ett djur tänker annorlunda än en människa. Det har utvecklats över många många tusen år utifrån sina behov i det vilda, vilka skiljer sig mycket från våra behov.
De flesta smådjur är bytesdjur. Det gäller alla arter som behandlas på denna sida.
Ett bytesdjur har ögonen på varsin sida av huvudet för att kunna se så mycket av omgivningen som möjligt. Så kan det tidigt upptäcka en fiende som närmar sig. Det brukar även ha bra luktsinne och hörsel av samma anledning.
Vi människor har ögonen fram på huvudet som ett rovdjur och beter oss till mångt och mycket som ett sådant. Vi smyger oss på, till exempel för att fånga ett husdjur som ska klappas, men även för att inte skrämma. Djuret, som har sina djuprotade flyktinstinkter inprogrammerade, kommer inte se välviljan bakom dessa ageranden och blir misstänksam, om inte rentav rädd.
Föreställ dig att en människa långsamt närmar sig dig. Den kommer alldeles för nära för din smak men när du vill gå undan håller den fast dig. Den håller dig i ett stadigt grepp i sin famn och stryker dig mjukt över håret. Hur skulle du känna dig?
Djur känner igen varandra på varandras lukt, ljud och rörelsemönster. De känner även igen oss människor på samma sätt. Du ser på ditt djurs reaktion när du närmar dig om det anser att du är vän eller fiende. Om svaret är fiende (djuret piper, stampar, flyr, biter mm) behöver du göra något för att tjäna djurets förtroende. Det gör du, inte genom att greppa och klappa det för att visa dina goda avsikter, utan genom att avlägsna dig. Gärna vid första signalen på oro, till exempel uppspärrade ögon. Genom att avlägsna dig signalerar du att ”Jag ser dig. Jag förstår dig.”
Det hjälper heller inte att prata med djuret. Oavsett vad du vill säga kommer djuret inte förstå ett ord av det du säger. Gnagare och kaniner kommunicerar mest med hjälp av kroppsspråk, även om några arter har ett rikt ljudförråd.
Behöver du ändå komma nära, till exempel för att städa buren, gör lugna kontrollerade rörelser och fokusera på det du ska göra. Andas djupt och slappna av själv. Det hjälper att inte stirra på djuret. Vill djuret gömma sig måste det få göra det. Det kommer snart underfund med att det inte utgår något hot från dig och blir nyfiken. Låt relationen utvecklas utan att forcera, hur gärna du än vill gosa med nya (eller gamla) familjemedlemmen. Djuret måste alltid få känna att det har ett val. Annars ökar risken för att djuret går från flykt- till försvarsmode och bits. Inte av elakhet utan av rädsla.
Som tack för din förståelse kommer ni att få en fantastisk relation byggd på ömsesidig tillit och förtroende.
